Hejhopp.
Denna helg har jag lyckats träffa en hel del folk som jag inte träffat på länge, nämligen Sussie, Linnéa, Daniel och Karin (som jag visserligen pratade med över skype men det räknas ändå :)) Det var jättekul verkligen, coolt att man kan bli så mycket piggare och gladare av att träffa och prata med roligt folk! Och veckan ska fortsätta i samma tecken! Malin, Janina och Sofia är inbokade än så länge, och jag vet att typ ingen läser min blogg men om nån som gör det vill ses innan jag drar är det bara att höra av sig xD

Planen var ju att jag skulle hunnit klart med alla förberedelser till idag. Har jag det? NEJ! Fasligt vad tiden går fort när man inte gör nåt x) Hur som helst är det ändå inte mycket kvar, och jag har bestämt mig för att behålla linserna jag fick hem i fredags så nu är det slutkrånglat med det iaf. Så ja, det löser sig.

Asså fatta att jag är på väg till Costa Rica om exakt en vecka! Helt sjukt! Nej, jag har nog inte fattat det än och jag vet ärligt talat inte om jag vill det heller, för det innebär resfeber, ångest, hungerstrejk och sömnlöshet xD Snart kommer det visa sig att jag inte alls förberett mig tillräckligt mycket mentalt :P Då gäller det att hålla modet uppe som en god scout och tänka på allt bra som kommer hända. Tänk, snart kommer jag sitta på en karibisk strand, och varför inte dricka lite rom?

Otroligt vad vädret kan ha betydelse på humöret. Igår sken solen från en klarblå himmel och rimfrosten gnistrade så vackert på löven på äppelträden, men NU! Totalförändring! Grått, blött, kallt, regnigt, äckligt, typiskt senhöstväder. Man har ju inte lust att göra nåt, förutom att gosa upp sig i soffan men en filt och en kopp varm choklad med vispgrädde. Men saker måste ju göras, så det är lika bra att ignorera de tankarna och göra något vettigt.

Idag ska jag köpa en ny uppsättning med linser trots att de inte täcker mitt brytningsfel på vänsterögat till 100%, men vad gör man när man är en liten mobbad typ med cylinder –3,75 och vill kunna ha på sig sina solglasögon? :P När jag ändå är på stan ska jag se om jag kan hitta presenter till min värdfamilj också. Det krånglade en del med det men nu har jag fått en ny familj, ett ungt par med en liten bebis på ett par månader :) Sen krånglar det med var jag ska bo när jag landat i San José också. Vi försökte boka ett hostel men det hände ingenting så vi gav upp. Sen tyckte mamma att jag lika gärna kunde bo på ett hotell nära flygplatsen istället så jag slipper åka långt så sent på kvällen, men det krånglar med reservationen där med. Vill ni veta hur jag tänker och vad jag känner? Ärligt talat, ingenting. Jag orkar inte. Självservice över Internet brukar göra mig vansinnig, men jag orkar verkligen inte bry mig. De senaste två månaderna har jag upplevt en bergochdalbana av känslor, jag har gått från beslutsamhet till ”åhherregudvadharjaggjortjagkommerdö!”, till accepterande för att sedan gå tillbaka till ”åhherregudvadharjaggjortjagkommerdö!”, vidare till lugn och nu tycks jag ha landat på likgiltighet. Underligt, jag vet. Därför tror jag att det är viktigt att jag kommer härifrån, för ärligt talat, jag kvävs här. När jag tittar ut genom fönstret önskar jag inget hellre än att få slippa det här, lämna all skit bakom mig och bara dra. Göra nåt själv, klara mig själv och upptäcka ett helt nytt sätt att leva, för som sagt, jag orkar inte vara här längre.

Det här blev visst ännu ett aslångt inlägg. Sen är jag mycket medveten om hur tråkig min blogg är utan bilder. Jag ska ordna en header, jag lovar. Ska bara hitta lite inspiration först.

Upptäckte att det visst var en vecka sedan jag uppdaterade…oops :P Men jag vill faktiskt understryka en sak: Jag satsar inte på att bli nästa Kenza och jag tänker aldrig känna det som en skyldighet att uppdatera min blogg. Följaktligen kommer jag inte heller be om ursäkt för att jag suger på att uppdatera. De som stör sig på detta eller har något annat problem med mig kan helt enkelt läsa någon annans blogg och hålla sig undan ur mitt liv, thank you very much (men ni som bryr er på riktigt har för alltid en plats i mitt hjärta :)) Med detta sagt kan jag fortsätta att skriva om trevliga saker:

Har haft en mycket trevlig och mysig långhelg! Den började i torsdags då jag begav mig till Karlstad för att hälsa på Jessica! Anledningen till att vi valde att jag skulle komma just då var att filmen ”Till det som är vackert” som vi båda var statister i skulle ha premiär i fredags. Men ni som redan läst Jessicas blogg vet att SF blåste oss totalt och som följd av detta såg vi ”The last airbender” istället. Visst sög det att ”vår” film inte gick, men det blev riktigt bra ändå faktiskt! Det var askul att se Last airbender eftersom jag tittat på serien till och från (som faktiskt är grymt bra!) plus att den visades i 3D. Nice filmupplevelse med andra ord :)

Jag stannade i Karlstad till igår förmiddag då jag blev upphämtad på universitetets parkering av min familj, sedan bar det av till… *trumvirvel* …Grängesberg! x) För er som inte vet är det här den lilla hålan i Dalarna där sommarkursen med BKS hålls varje år. Vi åkte dit för att se The Real Group som sjöng i konserthuset där vi repar och har slutkonserten på sommarkursen. SHIT vad fel det kändes att komma dit på hösten! :| Brunt och grått och ett tunt snölager på marken… så fel, så fel :P Men konserten var bra, oh, så bra! Har ni någonsin hört The Real Group? Om inte, lyssna säger jag bara! Två tjejer och tre killar, alla med perfekt gehör och ett enormt röstregister, och inga instrument används! Man behöver inte vara en nörd som jag för att förstå att deras musik är sjukt svår att sjunga och som om detta inte var nog gick de alla in med en gång på rätt tonart utan att ge varandra start-toner! Detta, mina vänner, är seriös talang! Dessutom gör de allt med glimten i ögat och man märker verkligen att de har kul tillsammans. Riktigt kul var det :)

Nu har jag varit hemma ett par timmar och konstaterar att nu börjar allvaret på riktigt. Nästa resa jag gör kommer att gå till Costa Rica. Om exakt två veckor kommer jag vänta i New York på planet som ska ta mig sista biten till San José. Fast just nu är jag så utmattad att jag inte riktigt orkar jaga upp mig. Denna vecka ska de sista praktiska förberedelserna bli gjorda, jag ska försöka avsluta tavlan jag målar på och lära mig ladda upp bilder på bloggen. Sista veckan dedicerar jag åt att i panik ta hand om alla förberedelser jag glömt bort att göra x)
Tills vi hörs igen, ha det fint!

Idag åkte mor, far och jag till torpet (för er som inte vet är detta vår sommarstuga på mammas sida, ett minilitet hus i skogen på landet mitt ute i ingenstans :) ) Mamma och pappa skulle lasta ved som skulle med hem och jag följde med för att det var en jättevacker höstdag och för att jag inte har varit där så mycket i sommar. Men det blev tyvärr inte så trevligt som vi hade trott. När vi kommer fram till grusvägen som leder fram till huset ser vi att vägbommen är vidöppen, och när vi kommer fram är ena fönsterrutan krossad och det är hjulspår på gräsmattan. De hade knipsat upp hänglåset och brutit sig in. Fyfan vad arg jag blev. De hade som tur var inte tagit nåt, utan bara rotat runt. Då blev jag liksom arg på ett annat sätt, jag menar, då var det ju bara onödigt liksom, de hade lika gärna kunnat låta bli! Fast det är klart, de visste väl inte att det inte fanns nåt av värde för dem innan de bröt sig in, och självklart är jag jätteglad för det kunde ju ha varit mycket, mycket värre... men ändå. Jag förstår mig inte på folk som gör sånt här. Så himla onödigt verkligen, skaffa ett liv och en ordentlig hobby istället!! Aaarghh!

Jag inser att jag inte är särskilt bra på att uppdatera min blogg. Jag antar att det beror på att jag inte riktigt har kommit igång än samt att jag inte vet vad jag ska skriva. Det händer inte så mycket just nu, men ändå känns det som om min hjärna är överbelastad. Har jag mer än tre saker att komma ihåg blir det för mycket och jag glömmer av; hårddisken är full och svämmar över liksom. Ibland går det så långt att jag nästan blir orolig på allvar :P Typ som igår då jag i flera timmar gick runt och var övertygad om att det var onsdag, så jag sms’ade Stina och frågade om vi skulle samåka till Grön Ungdom-mötet, varpå hon svarar: ”Men… vi brukar väl ha möte på onsdagar, eller?” Det var verkligen tur att jag skickade det sms’et för jag var nära på att ta cykeln först men tänkte sen att eftersom det kommer att vara svinkallt när jag ska hem och jag inte har något busskort kan jag lika gärna fråga Stina om hon ska köra eftersom vi bor ganska nära varandra. Hade jag bara cyklat iväg hade jag ju stått där utanför lokalen och frusit och skickat arga sms och frågat vart alla håller hus :P Tur, som sagt x)

Så, hur går det med resplanerna då? Jo, just nu kollar jag på billiga hostels i San José där jag ska bo när jag har landat den 7’de. Kollade lite igår också och den första annonsen som kom upp var ett billigt ställe med positiva recensioner som dessutom har pendelbuss till och från flygplatsen. Förmodligen är detta stället det kommer bli för jag fick en bra magkänsla när jag läste om det, så jag får lita på att det var ödet som satte den som första annons (för det varierade varje gång man kom in på hemsidan) :)
Sen funderar jag även på vad jag ska packa i. Fick ett tips om en väska som var rullväska och ryggsäck i ett vilket ju är väldigt praktiskt, men den var dyrare än ryggsäckarna mamma och jag har kollat på, rymde mindre packning och vägde ganska mycket, så vi får se hur det blir.

Idag har jag gjort en lista över allt som ska göras så att jag inte ska glömma bort något (:P) och till lunch ska jag försöka göra rödbetssoppa. Vi får hoppas att detta inte överbelastar hårddisken :P
Ha’re! :)  

Har varit extremt oproduktiv hela veckan. Energin har liksom inte velat infinna sig och det har slutat med att jag har legat i soffan och zappat runt mellan diverse amerikansk innehållslös skit och tänkt tankar som ”jag orkar inte”, ”what’s the point” samt ”mitt liv suger”. Haha usch vad dramatiskt och deprimerande jag precis insåg att det där var! Tur att Anna hade inflyttningsfest igår kväll och jag fick komma ut och träffa lite folk (bland annat Julia som jag inte sett på ett år, helt sjukt) Mycket trevligt var det och vid flera tillfällen skrattade jag så att jag fick ont i kindmusklerna. Tror jag behövde det :P

Det finns faktiskt en anledning till mitt ineffektiva tillstånd och det är att det jag måste greja med nu inför Costa Rica är ganska stora och komplicerade uppgifter som jag inte kan fixa själv, och eftersom mamma jobbar på dagarna och vi båda är trötta och omotiverade på kvällarna har det liksom inte blivit av att något har blivit gjort.

Men idag, kära läsare, har det gått framåt! Jag har ansökt om inresetillstånd till USA där jag ska byta plan. Efter att dyrt och hederligt intygat att jag inte är drogberoende eller har ett förflutet i terroristaktiviteter blev jag godkänd och kommer att få flyga till USA, MEN detta innebär dock inte att jag nödvändigtvis kommer att bli insläppt i landet! De ska nämligen kolla upp mig på plats och därefter besluta om jag är värdig att få sätta min fot i deras fantastiska välsignade land av möjligheter. Det är nog ganska lugnt för min del, men detta betyder alltså att om de inte tycker att jag ska få bli insläppt har de all rätt att sätta mig på ett plan och skicka hem mig igen, och detta vet jag först när jag har anlänt till USA. Snacka om korkat, eller?! Nog för att de har anledningar att vara försiktiga, men det där var väl ändå ganska… osmidigt? Sen fick jag pröjsa $14 för att ansöka om tillståndet. Doh. -.-

Vi har även kollat lite på reseförsäkringar. Har mailat några som heter Gouda Reseförsäkringar och ska ringa till Länsförsäkringar, så får vi se vad som passar mig bäst. Sen ska vi kolla var i San José jag ska bo när jag landar (eftersom jag anländer till Costa Rica så sent på kvällen ska jag sova över i huvudstaden och ta mig till Quepos där jag ska bo dagen därpå). Känns bra att vara lite effektiv igen :)

Ha’re!

Idag hade jag tre viktiga samtal att ringa: 1) USA's ambassad för att fråga om det behövs något speciellt visum för att byta plan i New York, 2) Forex för att kolla om Global Cash-kortet funkar i Costa Rica, 3) Telia för att fråga om det behövs något speciellt för att använda min mobil i Costa Rica.

1) Jag fick knappa mig vidare en massa gånger (och det var inte det vanliga "för blablabla tryck 1,2,3" osv, utan "för blablabla tryck 4,6,9". När jag tillslut tryckt 4 för sista gången var det ingen som svarade, trots att telefontiderna var mellan 13:00 och 14:00. Jag blev sur och gav upp x)

2) Jag: Hej! Jag ska resa till Costa Rica och låna mina föräldrars Global Cash-kort. Jag undrar om det fungerar där eftersom det inte står någonting om Costaricansk valuta på eran hemsida.
Hon (med ett tonfall som antyder "är du verkligen så korkad?): ...Det går bara att ta ut euro och dollar med Global Cash-kortet.
Jag: Jahaa okej.
Hon: ....Du vet väl att man inte får låna ut kortet till någon annan...?
Jag: Eh, va? Oj då, nej?
Hon: ...det är strikta lagar för sånt där.
Jag: Ehe aha.. eeh.
Hon: Görs det en undersökning på det där kan dina föräldrar bli betalningsskyldiga.
Jag: Oj då. Det visste jag inte!
Hon: ...
Jag: Eheheeh men.. tack för att du sa detta hehe!
Hon: Hm.
Jag: Tack då. Hej! (lade på så snabbt jag kunde)
Awkward...! (Hur dum kan man vara egentligen??! Vid närmare eftertanke vet jag mycket väl att det inte går att låna ut ett kort hur som helst! Dock sa inte pappa eller mamma nåt om detta då de föreslog att jag kunde ta det. Men men, man lär så länge man lever x)

3) Inspelad röst: "Välkommen till Telia. Tala in ditt meddelande så kopplar vi vidare dig. Eller så kan du välja att knappa dig vidare”
Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara mitt lilla ärende så att en dator skulle fatta vad det rörde sig om så jag tryckte 4 för att knappa mig vidare. Men kom det ett alternativ som hette ”prata med telefonist”? Nej! Återigen blev jag sur och gav upp x)

Så gick det med min produktiva dag. Ska gå upp till farfar som fyller 88 år idag och fika istället :P Får ta tag i telia och USA’s ambassad imorgon istället. Och förhoppningsvis undvika att bli totalt förödmjukad haha xD

Annie

Så då var man hemma igen. Jättemysig och rolig långhelg verkligen! En speciellt bra grej var att vi inte spelade den snabbaste satsen lika snabbt som jag hade övat och som man egentligen ska (den ska gå i 160 slag/minut vilket är typ HELT CRAZY och omöjligt snabbt (jämför t.ex med en vanlig poplåt som brukar ligga på 120 slag/minut ungefär och lugna ballader på typ 80). Verdi måste verkligen ha älskat detta parti för det återkommer flera gånger under requiemet. Nog för att det är riktigt bra och maffigt men mindre kul att spela då det är sjuktäckligtgalet svårt, så det var ju nice att vi körde det lite långsammare så man slapp faila så mycket som man hade fruktat liksom x) Sen gick det ju fortfarande snabbt, men ah, bortsett från några kixar i lägeväxlingarna gick det faktiskt helt okej. Heja mig! ^^, 

De vegetariska alternativen på färjan var ju för övrigt näst intill obefintliga. Färjan vi åkte med på fredagen hade bara en fetaostsallad som inte innehöll kött, och på den vi tog igår fanns det bara salladsbuffé. Som om inte detta var nog var det dessutom hur jäkla dyrt som helst och ändå åt vi på den billigaste restaurangen. Jag vill inte tvinga någon att ändra livsstil, men ska det verkligen vara nödvändigt med kött i ALLT? Det är gott, bra för miljön och framför allt nyttigt att äta vegetariskt så det kan ju vara värt att satsa på åtminstone två eller tre rätter? Sen kan ju de som hellre äter kött ta något annat av de 150 alternativen på menyn om det skulle vara så. 

Men nej, nu ska jag inte klaga för mycket. Sitter och lyssnar på min spelningslista med filmmusik, just nu från Sagan om ringen. Mycket harmoniskt. Men imorgon börjar allvaret med planeringen inför Costa Rica. Har fått hem en massa dokument, bland annat fakturan. Fyfan, orkar verkligen inte tänka på det nu. Tar det imorgon istället xD Nu ska jag försöka fixa en bild så det kan bli en header på den här bloggen någon gång i framtiden J ha’re!

Annie