Ibland finns det såna dagar som mystiskt nog alltid infaller samtidigt som det kvinnliga fenomenet PMS. Det är såna dagar då universum motarbetar en och omständigheter som inte går att påverka orsakar högs irriterande situationer och inget går som man vill. Dessa dagar undrar man vad man har gjort för att förtjäna detta och man slungas in i en visserligen ganska liten men ack så enerverande ond spiral och man börjar fundera på om man kanske skulle emigrera till en mörk grotta nånstans och bosätta sig där för resten av sitt liv eftersom att tillvaron där hade kickat denna tillvaros ass flera gånger om.

Men så händer det ibland, när man sitter där och känner sig som mest eländig, att man av en slump får höra en låt som får ilskan att rinna av en som glassen på en glasspinne en varm dag i juli, och man inser att livet ändå är väldigt vackert och att all annan skit bara är värdslig och passerande. Det hände mig idag och det var så härligt att jag måste dela med mig av denna låt.

Det är från en konsert med Elisabeth Andreassen och Alexander Rybak från 2009 som gick i repris idag på SVT. Tyvärr gick det inte att hitta den inspelningen så det fick bli en amatörfilm istället så ljudet är ju såklart inte lika bra. Men den som vill kan ju alltid gå in på http://svtplay.se/v/2393929/elisabeth_andreassen_och_alexander_rybak/elisabeth_andreassen_och_alexander_rybak och spola fram till 32:27.