Höstdepression

Otroligt vad vädret kan ha betydelse på humöret. Igår sken solen från en klarblå himmel och rimfrosten gnistrade så vackert på löven på äppelträden, men NU! Totalförändring! Grått, blött, kallt, regnigt, äckligt, typiskt senhöstväder. Man har ju inte lust att göra nåt, förutom att gosa upp sig i soffan men en filt och en kopp varm choklad med vispgrädde. Men saker måste ju göras, så det är lika bra att ignorera de tankarna och göra något vettigt.

 

Idag ska jag köpa en ny uppsättning med linser trots att de inte täcker mitt brytningsfel på vänsterögat till 100%, men vad gör man när man är en liten mobbad typ med cylinder –3,75 och vill kunna ha på sig sina solglasögon? :P När jag ändå är på stan ska jag se om jag kan hitta presenter till min värdfamilj också. Det krånglade en del med det men nu har jag fått en ny familj, ett ungt par med en liten bebis på ett par månader :) Sen krånglar det med var jag ska bo när jag landat i San José också. Vi försökte boka ett hostel men det hände ingenting så vi gav upp. Sen tyckte mamma att jag lika gärna kunde bo på ett hotell nära flygplatsen istället så jag slipper åka långt så sent på kvällen, men det krånglar med reservationen där med. Vill ni veta hur jag tänker och vad jag känner? Ärligt talat, ingenting. Jag orkar inte. Självservice över Internet brukar göra mig vansinnig, men jag orkar verkligen inte bry mig. De senaste två månaderna har jag upplevt en bergochdalbana av känslor, jag har gått från beslutsamhet till ”åhherregudvadharjaggjortjagkommerdö!”, till accepterande för att sedan gå tillbaka till ”åhherregudvadharjaggjortjagkommerdö!”, vidare till lugn och nu tycks jag ha landat på likgiltighet. Underligt, jag vet. Därför tror jag att det är viktigt att jag kommer härifrån, för ärligt talat, jag kvävs här. När jag tittar ut genom fönstret önskar jag inget hellre än att få slippa det här, lämna all skit bakom mig och bara dra. Göra nåt själv, klara mig själv och upptäcka ett helt nytt sätt att leva, för som sagt, jag orkar inte vara här längre.

 

Det här blev visst ännu ett aslångt inlägg. Sen är jag mycket medveten om hur tråkig min blogg är utan bilder. Jag ska ordna en header, jag lovar. Ska bara hitta lite inspiration först.


Kommentarer
Enligt Karin

Sv: Jag vill komma hem, men jag kan inte :(



Usch va jobbigt det låter, men jag fattar om är rädd ena stunden och taggad andra.. fast jag tror du har rätt. Jag tror du behöver det :D Och jag är övertygad om att du kommer fixa det också :D

2010-10-27 @ 13:22:13
URL: http://thechocolatecookie.blogg.se/

Skriv din kommentar här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0